Med rötterna i Linköpings hardcore- och indiescen från 1990-talet har ÅHM utvecklat ett eget musikaliskt uttryck i gränslandet mellan post-grunge och alternativ hårdrock. Duon består av Cribbe på trummor och Anders på gitarr och sång. Med full kreativ frihet sköter de hela produktionsprocessen på egen hand, från den första mikrofonplaceringen till den slutliga mastringen.
Nu är de aktuella med vinylutgåvan The Mechanics of Falling Apart, som släpps den 6 november och redan nu går att förhandsbeställa via elasticStage. EP:n går även att förhandsspara på Spotify och andra streamingtjänster.
Redaktionell anmärkning: Intervjun genomfördes med Cribbe, som inför intervjun även stämde av frågorna med Anders för att få med bådas tankar och perspektiv.
Hur bildades ÅHM och hur kom ni fram till att just ni två skulle börja skapa musik tillsammans?
– Vi har faktiskt en historia som går ganska långt tillbaka. Både jag och Anders kommer från Linköpings musikscen, men från lite olika håll. Jag spelade mycket under 90-talet och början av 2000-talet, bland annat i Roswell som spelade metal/hardcore och Circle Six som var mer åt doom-hållet. Anders hade sin bakgrund inom indie och alternativ rock.
– Våra vägar korsades redan runt 2001 i ett kortlivat projekt som hette Iguana Machinery, som Joel drog igång. Jag tror vi bara hann med en spelning, men jag minns framför allt att Anders var en jäkligt bra basist. Sedan gick det ganska många år utan att vi spelade tillsammans.
– 2023 skulle vi spela in med Interlace och behövde en basist. Jag kom att tänka på Anders och hörde av mig. Det blev en inspelning tillsammans med Interlace, men det var egentligen året därpå som det som skulle bli ÅHM började ta form.
– Under en inspelning 2024 hos Ulf Blomberg på HoboRec i Lund hände något ganska oväntat. Sångaren och de andra behövde plötsligt åka hem mitt under inspelningen. Anders och jag blev kvar och bestämde oss för att fortsätta själva.
– Det blev några rätt speciella dagar och sena nätter i studion. Anders tog hand om sången och mycket av det som spelades in växte fram spontant. Vi hade inte någon färdig plan för vad det skulle bli, utan fortsatte helt enkelt att skapa musik.
– Det var nog där vi upptäckte hur bra vi fungerade ihop. Vi hade väldigt lätt att förstå varandra musikaliskt, trots att vi kommer från lite olika bakgrunder.
– Efter den inspelningen kändes det ganska naturligt att fortsätta som duo. Det var egentligen så ÅHM föddes.
Musiken på The Mechanics of Falling Apart har tydliga influenser från grungeeran, med namn som Alice in Chains, Nirvana och Soundgarden. Vad är det med just den musikaliska perioden och dess uttryck som tilltalar er?
– För mig handlar mycket om känslan och att musiken inte behövde vara så tillrättalagd. Det kunde vara tungt, skitigt, ganska skevt och samtidigt otroligt melodiskt.
– Nirvanas In Utero är en skiva som betytt väldigt mycket för mig, inte minst när det gäller själva ljudidealet. Steve Albinis sätt att spela in band har alltid fascinerat mig. Trummorna låter verkligen som ett trumset i ett rum. Man hör attacken, luften och alla små saker som gör att det känns levande. Det är inte perfekt och polerat, och det är precis det jag tycker om.
– Sedan har vi Soundgarden, som kunde vara otroligt tunga utan att förlora melodierna, och Alice in Chains med sina mörka harmonier och den där nästan obehagliga känslan som ibland finns i deras musik.
– Men våra influenser kommer från ganska många olika håll. Jag har lyssnat mycket på hardcore, metal och doom genom åren. Neurosis är ett band som haft enorm betydelse för mig, framför allt A Sun That Never Sets. Jag älskar hur de bygger upp musiken och hur trummorna får vara en så stor del av helheten.
– Det intressanta är att vi på senare tid har börjat känna att vi faktiskt hamnar mer och mer i grungen på något sätt. Inte för att vi har bestämt oss för att låta så, utan för att det verkar vara dit musiken naturligt drar oss.
– Och det är viktigt för oss. Vi vill inte pressa fram ett visst sound eller försöka efterlikna en period som redan varit. Vi tar med oss det vi gillar från musiken vi växte upp med och låter det bli vad det blir.
Hur växte The Mechanics of Falling Apart fram? Hade ni ett tydligt musikaliskt koncept redan från början eller utvecklades soundet under arbetets gång?
– Nej, vi hade egentligen inget tydligt koncept från början.
– Det brukar börja med att Anders har en idé eller en låt på gitarr som han skickar till mig. Eftersom vi bor ungefär 30 mil ifrån varandra får vi jobba en del på distans. Jag lyssnar på hans demos, börjar fundera på trummorna och hur jag tycker låten ska röra sig.
– Sedan förändras ofta ganska mycket när vi väl börjar spela tillsammans. Något parti kanske behöver få ta mer plats, ett annat behöver skalas bort. Vi försöker låta låtarna utvecklas utan att bestämma för mycket i förväg.
– Jag tycker också att vi successivt har vågat bli tyngre. Vi har börjat hitta ett uttryck där det får vara både väldigt lågmält och riktigt tungt.
– Dynamiken är viktig för oss. Jag tycker inte att musik blir tung bara för att man spelar hårt hela tiden. Ibland är det snarare det som händer precis innan som gör att ett tungt parti verkligen får effekt.
– Anders texter har också en stor betydelse. Det finns mycket personliga saker på den här EP, bland annat kring sorg, förlust och hur man hanterar sådant som händer i livet.
– Jag tycker att vi har börjat hitta ett eget sound, även om vi fortfarande utvecklas. Och det ska bli väldigt intressant att se vart vi tar vägen härnäst.
Omslaget bygger på en originalmålning av Jennifer Eichler. Hur kom samarbetet till och vad var det i hennes målning som gjorde att ni kände att den passade till musiken?
– Vi kom i kontakt med Jennifer Eichler, en konstnär från Tyskland, och det blev ett väldigt fint samarbete.
– Det som jag tycker gör omslaget så speciellt är hur hon arbetade med det. Jennifer lyssnade på vår musik medan hon målade, och målningen är hennes egen tolkning av vad hon hörde och kände.
– Det tilltalar mig verkligen. Vi har gjort musik utifrån våra egna tankar och erfarenheter, och sedan har någon annan fått tolka den genom sitt eget konstnärliga uttryck.
– När vi såg resultatet blev vi otroligt nöjda. Det är mycket som händer i målningen. Trädet, rötterna, rörelserna och alla detaljer. Jag tycker den fångar både det mörka och det vackra i musiken.
– Vi gjorde nyligen en intervju med Heavy Underground Podcast, och de frågade faktiskt om bakgrunden till det snygga omslaget. Då fick vi möjlighet att berätta om Jennifer och hur hon arbetat fram målningen genom att lyssna på musiken.
– Det har varit väldigt roligt att omslaget uppmärksammats så mycket.
– Och nu när jag precis fått hem vinylen och sett målningen i det större formatet är jag ännu mer nöjd. Jennifer är verkligen en otroligt duktig konstnär.
– Ett av våra första exemplar ska faktiskt skickas till henne i Tyskland. Det känns självklart att hon ska få hålla den färdiga skivan i händerna.
Ni spelar in utan klick, vilket kanske inte är ett lika självklart arbetssätt inom dagens musikproduktion. Vad tycker ni att det tillför musiken, och vilka fördelar respektive utmaningar ser ni med att arbeta på det sättet?
– För oss är det viktigt att behålla så mycket som möjligt av känslan när man spelar live.
– Vi försöker spela in alla grunder live i studion och fånga samspelet mellan oss. Sedan är vi ju bara två personer, så det går naturligtvis inte att spela in alla instrument samtidigt. Anders gör därför ytterligare pålägg hemma efteråt.
– Men själva grunden vill vi ska kännas som ett band som spelar tillsammans.
– Vi spelar utan klick för att vi tycker att musiken mår bra av att få röra sig lite. Ett parti kan dra iväg en aning, ett annat kanske håller tillbaka. Det är sådant som händer naturligt när man spelar och lyssnar på varandra.
– Jag är ganska färgad av hur band som Nirvana och Neurosis har låtit på skiva. Framför allt det där med att försöka fånga ett riktigt framförande, snarare än att bygga upp allting i efterhand.
– Som trummis vill jag att man ska höra trumsetet, rummet och hur instrumenten samspelar. Jag gillar när man hör att någon faktiskt sitter där och spelar.
– Det finns förstås nackdelar. Man kan inte redigera och flytta runt saker lika enkelt som om allting ligger på ett klick. Det ställer också lite högre krav på att man faktiskt får till en bra tagning tillsammans.
– Men jag tycker att det är värt det. Det är inte så att vi försöker spela slarvigt, men vi vill inte heller rätta bort allt som gör att en inspelning känns mänsklig.
– Målet är att komma så nära känslan av att stå i ett rum och spela tillsammans som vi bara kan. Sedan får vi naturligtvis anpassa arbetssättet efter att vi är två personer.
Vad betyder vinylformatet för er som musiker?
– Jag har alltid tyckt om fysiska skivor. Det är något speciellt med att kunna hålla musiken i händerna.
– Man tar fram skivan, tittar på omslaget, lägger på den och lyssnar. Det blir en annan upplevelse än att bara trycka på play i telefonen.
– Jag tycker att musik ibland konsumeras lite väl snabbt idag. Man hoppar mellan låtar och artister och ger kanske inte alltid en skiva den tid den förtjänar. Vinyl uppmuntrar på något sätt till att faktiskt sätta sig ner och lyssna.
– Omslaget blir också en större del av upplevelsen, vilket känns extra roligt med tanke på Jennifers målning.
– Sedan är det förstås en speciell känsla att hålla sin egen skiva i händerna. Jag fick faktiskt hem våra tre första exemplar idag, och det var riktigt häftigt att packa upp dem.
– Vi har levt med de här låtarna ganska länge, men när man får hålla den färdiga skivan blir det på något sätt mer verkligt.
Berätta gärna lite om vägen till vinylutgåvan. Hur kom ni fram till att använda elasticStage och hur har processen fungerat för er?
– Vi ville väldigt gärna få ut den här EP:n på vinyl och hade faktiskt kontakt med skivbolag som var intresserade av att släppa den fysiskt.
– Det diskuterades olika upplägg där flera bolag skulle samarbeta med oss kring utgåvan. Problemet var framför allt ekonomin.
– För att det skulle bli någon rimlig förtjänst för bolagen behövde man mer eller mindre komma upp i en upplaga på minst 200 skivor. Det innebar också ganska stora utgifter för oss.
– Och vi är ju bara två personer som delar på alla kostnader kring bandet. Studio, inspelningar, utrustning, marknadsföring och allt annat som hör till. Då behöver man fundera lite på var man lägger pengarna.
– Jag började därför titta på andra möjligheter och hittade elasticStage, som erbjuder vinyl on demand.
– Det innebär att vi inte behöver beställa en stor upplaga i förväg, utan varje skiva tillverkas när någon beställer den.
– För oss kändes det som ett vettigt alternativ. Vi ville framför allt att musiken skulle finnas tillgänglig på vinyl för dem som faktiskt vill ha den, utan att behöva ta en stor ekonomisk risk.
– Vi har dessutom valt att inte lägga någon egen vinst på skivorna. Det handlar inte om att försöka tjäna pengar på vinylutgåvan, utan om att vi verkligen ville göra den möjlig.
– Nackdelen är förstås att priset blir högre per skiva och att leveranstiderna kan vara lite längre. Men det är en kompromiss vi tycker är rimlig.
– Hittills har processen fungerat bra. Det har varit en del att sätta sig in i och en hel del eget arbete, men vi har haft möjlighet att själva styra hur vi vill att utgåvan ska se ut.
– Och nu när de första exemplaren har kommit känns det verkligen roligt att vi valde att göra det.
– Den digitala utgåvan släpps genom Robot Distro den 6 november, medan vinylutgåvan är något vi själva har tagit initiativ till och ordnat genom elasticStage.
Stort tack för intervjun! Var följer man er bäst för att hålla sig uppdaterad om vad ni har på gång framöver?
– Framför allt på Instagram. Det är där vi är mest aktiva och delar vad som händer med bandet, både kring releaser, inspelningar och lite annat.
– Vi kommer faktiskt att gå in i studion igen redan nu i november för att börja spela in nytt material. Tanken är att arbeta vidare mot ett nytt album, så vi har en hel del på gång framöver.
– The Mechanics of Falling Apart släpps digitalt den 6 november genom Robot Distro och kommer att finnas på de vanliga streamingtjänsterna.
– EP:n går också att förhandsspara på Spotify och vinylutgåvan finns redan tillgänglig för förbeställning.
– Och tack till dig Calle för att du ville uppmärksamma oss och skivan. Det uppskattas verkligen!
Länkar:
Instagram:
https://www.instagram.com/ahm_sweden
Pre-save:
https://orcd.co/the-mechanics-of-falling-apart
Vinyl:
https://elasticstage.com/ahm/releases/the-mechanics-of-falling-apart-album