Intervju: Seron

Kan du börja med att berätta lite om dig själv och hur din musikaliska resa började? 

– Jag är uppvuxen i kyrkan, med mycket musik och sång. Pappa var pastor och även mamma var aktiv som motsvarande diakonissa, så det kommer verkligen från barnsben med tro och musik. Men tonåren var en turbulentare period för mig. Hiphop kom in i mitt liv som ett protestspråk som motsvarade mina egna känslor gentemot etablissemanget och samhället.

– Vi var en stor familj med fem barn som flyttade runt en del och fick med oss en rejäl dos av utanförskap som säkert gjorde att jag drogs ännu mer till rappen som röst. Det var också i tonåren som jag började att skriva egna texter – även om musikaliteten nog funnits med hela vägen.

Var det några speciella artister som inspirera dig till att själv börja med musik? 

– Jag tog särskilt intryck av all form av rap som sipprade ner till den svenska landsbygden, oavsett koncentration. Men startskottet för det egna skrivandet var nog när man fick höra Just D som ju rappade på svenska. Därifrån tog jag första stegen. Det var ju på mitt eget språk. Sedan när jag upptäckte mer av hiphopvärlden växte repertoaren och man fick andra referenser som pushade en att gå vidare med.

Många från min generation är nog mest bekanta med dig från den lekfulla tiden i Retarderat Eleverade och Mobbade Barn Med Automatvapen. Hur ser du tillbaka på den här perioden av ditt liv? 

– Det var just en lekfull tid vad gäller utforskandet av det svenska språket i hiphopens tjänst. Särskilt Retarderat Eleverade-kassetterna minns jag som väldigt roligt material att sammanställa, även om jag inte skulle ha sagt vissa saker jag sa då nu. Men det var liksom bara vi och hiphop i en lägenhet i Åmål. Så mycket bättre kan det inte bli. Samtidigt var jag en vilsen och ganska arg kille vilket nog hade dragit iväg mig på en ganska kaotisk och destruktiv väg om jag stannat kvar. Så det var nödvändigt för mig att lämna musiken.

Som 19-åring valde du att hoppa av MBMA då du blev kristen. Du var borta från hiphopscenen i 20 år förutom ett kort inhopp då du och Wordical spelade live på Kåren i Karlstad 2004. Hur känns det att vara tillbaka och rappa igen? 

– Det kom väldigt överraskande för mig själv att jag slutade för det var verkligen något jag satsade på. Och det var väldigt överraskande att få stå i en studio och göra musik igen som 38-årig tvåbarnsfar och begynnande hårtunnhet. Så konstigt, och så naturligt på samma gång. Samtidigt har det varit en kamp att få musiken att landa i vardagen när jag nu har familj och måste försörja mig. Så det är en vandring. 

– Det är fortfarande en utmaning att inte göra musiken till en flykt från vardagen. Samtidigt finns det en djup tillfredsställelse över att återerövra sådant man kunnat tidigare, och i vissa fall till och med upptäcka nya saker. Och när det klickar finns det energi över för vardag också.

Många av vinylerna och kassetterna som ni hann ge ut på den tiden säljs för ganska stora summor på olika marknadsplatser online. För att ta ett exempel så ligger Retarderat Eleverade kassetten ”Tootaosen” uppe för strax under 2000 kr på Discogs.com. Vad tycker du om att ert gamla material säljs så dyrt och får du ibland frågor om hur det gamla materialet går att få tag på fysiskt? 

– Det är givetvis en stolthet att det enkla och naiva vi gjorde i ren spontanitet som respons på våra egna hiphop-referenser skapade något större än oss själva så att säga. Kanske beror det mycket på att vi var tidigt ute. Det första sätter tonen. Idag skulle kanske inte samma material fått en sådan uppmärksamhet. Men med det inte sagt att det skulle saknas kvalitet eller originalitet i det vi gjorde. Det var ändå banbrytande.

Du samarbetade nyligen med Fekal som var med redan under Retaraderat Eleverade tiden. Har ni haft kontakt under tiden du varit borta från musikscenen eller är det först nyligen ni fått kontakt och börjat göra musik igen? 

– Vi har haft sporadisk kontakt hela vägen och det har varit väldigt roligt. Det finns en genuin nostalgi som inte behöver betyda att man återvänder till samma attityder och handlingar som förr men mer grundar sig i gemensamma erfarenheter av glädje. Vi båda upplevde ju hiphop tillsammans och utan Jonas (Fekal) skulle jag aldrig ha kommit någon vart inom musiken. Jag kommer alltid att se på vår kontakt och vänskap under tonåren som viktig i mitt liv. Idag är han en självständig musiker med en mycket större musikalisk repertoar än jag. Vi släppte en singel tillsammans häromåret och vi får se om det blir någon mer musik tillsammans. Men roligast är nog det vi var med om som tonåringar. 

Hur ser du på ett eventuellt samarbete med dina gamla rapkollegor som Organismen eller PSTQ? Det är säkerligen många fans som drömmer om en sådan collab. 

– Skulle såklart vara speciellt. Nämner gärna Leo i det sammanhanget också. Samtidigt har vi nog i grunden ganska olika syn på vad som hände i samband med att jag själv lämnade musiken. Så vi får nog lämna den tanken…Men jag hoppas på någon form av återupptagen kontakt trots allt. Skulle vara roligare än en collab.

Tillsammans med KuyaOne så bildar du gruppen Profetisk Paradox. Hur skulle du beskriva er musik och hur har er EP ”Rörelsen” tagits emot? 

– Jag är jättetacksam över att fått kontakt med KuyaOne som kommer från samma underjordiska hiphop-mylla som jag själv, om än en annan del av landet. Vi har fått mötas i vår kärlek till hiphopen, och som troende. Vi delar erfarenheten av utanförskap fast från olika perspektiv. Vi vill också värna om hiphop-kulturen där vi ”fötts” – men främst vill vi göra något banbrytande som kan förmedla frid åt de som har samma bakgrund som oss själva men som kanske upplever mörker och bundenhet.

– ”Musiken som var rått och äkta, ingenting från topplistan” för att citera KuyaOne på en av våra låtar. ”Rörelsen” har fått överväldigande god respons från de riktiga hiphop-headsen. Snart släpper vi uppföljaren som vi känner tar det ett steg till. Vi får se vart det leder.

Vilken låt hade du rekommenderat för någon som aldrig hört din musik tidigare? 

– Min nästa!

Vi på vinylguiden gillar det analoga formatet och undrar naturligtvis om du har planer på att släppa någon vinyl i framtiden?  

– Skulle givetvis kännas väldigt hedrande om ens musik trycktes på vinyl, men det beror ju på upplagor och ekonomi. Jag och Drrock försökte släppa vår EP ”För man kan ju inte se in i solen” på vinyl men priserna blev skyhöga så det landade i en kassett, vilket i och för sig inte känns fel med tanke på var man själv började. Vi har en uppföljare på gång som väl också ser ut att bli en kassett. Värdefullt känner jag.

Vad har du för kommande projekt och planer för din musik? 

– Förutom Profetisk Paradox nästa EP och Drrocks och mitt projekt kommer ett album på engelska med såpass bra låtar på att det känns som att de få månader som det förhoppningsvis är kvar innan allt är mixat och klart känns som de står helt stilla. Sedan finns det en hel del andra låtar och projekt som jag jobbar på.

– Svenska tänker jag också på att göra något sammanhängande med. Sedan, när väl är dags, ska jag sluta, dra mig tillbaka utan en massa stressande sociala medier och istället söka Gud och försöka vara en närvarande människa bland andra människor! Så får vi se vad som händer på vägen.

Tack för intervjun! Några avslutande ord? 

– Stort tack.

Serons instagram: https://www.instagram.com/officialseron/

Dela